2 främlingar spottade mot honom. Läs hans ord om vardagsrasism som berör tusentals över hela Sverige

Saeed Sid Esbati var med om något som ingen människa ska behöva vara med om. Han utsattes vid flera tillfällen för rasistiska påhopp av främmande människor när han gick ut på stan, när han var på systembolget eller satt på pendeltåget i Stockholm.

Nu sprids hans inlägg på Facebook av tusentals människor. Över 18 000 människor har delat hans inlägg.

Läs hans hyllade inlägg här under.

[contentblock id=2 img=html.png]

I fredags morse på väg till praktiken står vid jag rödljuset vid Slussen och pratar i telefon med mamma på persiska. Lugnt och sansat, för ovanlighetens skull Smiley smile Två män i 40-års åldern går förbi mig och spottar demonstrativt i backen vid mina fötter samtidigt som de säger lite saker och går förbi. Hinner bara uppmärksamma ordet ”sandneger” när jag tagit av mig hörlurarna. De har redan hunnit en bit bort. Står kvar där lite förvånad. Tänker: Sandneger?! Vem fan säger så?! hahaha. Har läst det på internet nångång, men faktiskt aldrig hört nån uttala det. Aja… fortsätter samtalet med mamma.

Dagen efter, i lördags eftermiddag, var jag inne på Systembolaget i Sundbyberg. Står i kön när jag blir ”påkörd” bakifrån av en tant. ”Ojoj” säger jag lite skämtsamt och ler. Men hon svarar inte och kör på mig igen med sin medtagna kundvagn. Jag tänker att hon är senil eller inte kan hålla emot så ställer mig lite längre bort och åt sidan. Ser över axeln när hon helt medvetet styr om vagnen och kör in i mig igen samtidigt som hon mumlar lite mindre lämpliga meningar. ”Va fan säger man till en tant i den åldern” tänker jag. Blir ju fel vad man än säger och gör, så jag byter bara kö när hon försöker köra på mig igen. Vid det här laget har folk börjat uppmärksamma hela den här absurda situationen. Vissa ser förvånad ut, några skäms och tittar i backen och några kan inte hålla sig för skratt. Knappt så jag kan göra det själv. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska agera när hon tar sats för en fjärde gång och börjar rulla mot mig, men då ställer sig en ung kvinna i 30 års åldern mellan mig och henne utan att säga nått. Och hela situationen avstyrs lite sådär märkligt och stelt. Jag säger ”tack” lite tyst till henne medan jag lägger upp varorna, tycker hela situationen är pinsam. Och hon skakar bara huvudet och säger ”Nej, nej, det var bara… Nej. Ha en trevlig dag”. Säger ”Tack, detsamma. Och tack igen” och så går jag därifrån.

Tar pendeltåget från Sundbyberg och tåget blir ganska fullsatt vid Karlberg. Kommer på en sliten äldre man i 50-års åldern (kan ha varit yngre) och sätter sig snett framför mig och stirrar ner mig. Orka! Pillar vidare på mobilen. Vid Centralen så ringer mamma och jag hinner bara svara och säga en enda mening innan han halvskriker ”Om det är din jävla IS-terrorist-polare så kan du hälsa att han kommer att få sitta i det där fängelset 100 år till höhöhö och…” nått mer som jag inte riktigt uppfattar. Hinner tänka: ”Häktet, idiot! Man sätter inte folk i fängelse innan de är dömda.” Han fortsätter gorma, medan jag demonstrativt fortsätter prata i telefon och tittar honom i ögonen. Han tystnar efter en stund, och när jag lägger på så är det helt tyst. Ingen pratar. Jag ställer mig upp för att gå av i Årstaberg och han säger nått i stil med ”Ja, stick du. Vi håller ögonen på dig tills du åker hem.” Jag svarar: ”Snällt av dig, men du behöver nog hålla koll på dig själv och dina alkoholvanor i första hand” och kliver av. Kändes lite bättre, att få chansen att svara liksom. I typ en sekund…

Kommer hem och måste egentligen duscha och byta om för att ta mig till en middag, men fastnar i soffan. Hjärnan är helt tom och går i högvarv på samma gång. Sjukt märkligt! Det här är inte sånt som händer mig! Inte såhär. Jag har genom åren varit väldigt skonad, har jag märkt, jämfört med sånt som vänner och bekanta berättar. Så va fan händer? Försöker skriva ett FB-inlägg. Löjligt, jag vet, men brukar faktiskt hjälpa när jag är riktigt frustrerad… att skriva av sig, trycka på ”skicka” och sen är det avklarat liksom. Men lyckas verkligen inte formulera nått vettigt och känner inte längre att jag vill skriva nått dystert på en lördag kväll. Vill inte belasta folk med sånt här skit. Det var ju bara maximal otur för en helg. Och orkar inte om nån skulle ringa upp för att ”kolla läget”. Vill inte prata om det. Lyssnar på ”Ta mig tillbaka” med Darin och blir på bättre humör. Fuck it!

Så sitter jag här på praktiken nu, klockan är 17.30, och jag vill verkligen INTE börja med min uppsats Smiley frown så jag scrollar igenom Facebook istället. Flyktingar hit, IS dit, terrorister här, PK-maffia och vänstermedia där. Stäng gränserna, skicka ut alla muslimer, bomba skiten ur hela mellanöstern, tredje världskriget, ”SD varnade er och ni resten är ju bara dumma naiva idioter”. Mina vänner och bekanta… härligt! Aja, same same different day, har blivit immun. De menar väl…

Men så fastnar jag vid en debattartikel/insändare i Metro med en bild på en ung snubbe med ett skönt smile. Han blev ”ombedd” att öppna sin träningsväska av en för honom okänd skrikande kvinna på en fullsatt t-bana. Gaaah, min mardrömssituation typ. Gillar sättet han skriver på, tänker jag för mig själv och smilar. ”Att uppmärksamma vardagsrasism och dylikt i all ära, men i situationen som råder har jag aktivt valt att lägga allt sånt åt sidan. Det finns helt enkelt inte rum eller tid för sånt just nu. Folk är rädda, så vi får hjälpas åt”, skriver han. Känner igen mig. Förstår precis vad han menar!

Men därifrån finns det länkar till andra artiklar. Vidare och vidare till andra artiklar hela tiden med samma ”tema”. Finns massor, allt från senaste veckan bara. Yes, det är inte BARA JAG och blir typ lite glad först. Men börjar tänka på min egen helg igen och det vänds snabbt till att jag blir lite ledsen, vilket stör mig otroligt mycket! Att jag ens orkar bry mig. Orka ta åt mig. Visst, skev helg, ny nivå, men det är ju inget nytt direkt. Vafan! Jävla artikel! Träffade ju helt rätt. Kan inte skaka av mig det här. Inte ens Darin hjälper. Inte The Weeknd heller.

Tänker att nästa person som säger nått då ska jag fan skrika ”VEM FAN TROR DU HATAR IS MER, DU ELLER JAG??? VA? BEHÖVA STÅ UT MED IDIOTER SOM DIG VARJE JÄVLA DAG BARA FÖR DEM. Åååååh, du känner dig otrygg, stackare… JAG MED!!! För IS, för DIG och för nästa jävla Lasermannen! Men du blir ju i alla fall inte anklagad för att vara meeeeeeed i IS eller för att vaaaaara Lasermannen, ellerhur?! OCH JAG TROR JU FÖR HELVETE INTE ENS PÅ GUD!!!”.

”Okeeeeej. Random snubbe”, skulle folk tänka haha. Och det känns ju inte särskilt konstruktivt eller vettigt heller när jag börjar tänka efter. Så ja, jag vill gärna ”hjälpas åt” som han så fint skrev, men det funkar inte just idag. Så nu skriver jag här igen, och den här gången var det lättare att formulera sig… Yey!

Hur kan sånahär saker få hända i Sverige? Dela gärna det här vidare så att fler kan få chansen att läsa Saeeds hyllade text.

[contentblock id=6 img=gcb.png]

Dela på Facebook