7-åring träffade Roger Moore på flygplatsen – 30 år senare avslöjar han vad Bond viskade i hans öra

Sir Roger Moore, eller James Bond som många kallar honom avled igår. Han blev 89 år gammal. Tusentals hyllningar har strömmat in från vänner, familj och andra aktörer.

Inget sammanfattar hans mildhet och gott humor ganska så perfekt som denna anekdot från Mark Haynes, en manusförfattare från London som träffade Moore på en flygplats när han var sju år.

Läs Marc Haynes Facebook-inlägg nedan där han delar med sig av in kärlek och uppskattning till den brittiske skådespelaren

”Som en sjuårig pojke i omkring 1983, innan förstaklassens lounger fanns på flygplatserna, var jag med min farfar på en flygplats i Nice. Där såg jag Roger Moore sitta vid avgången och läsa tidningen. Jag sa till min farfar att jag hade sett James Bond och jag frågade honom om vi inte kunde gå dit så att jag kunde få hans autograf.

Min farfar hade ingen aning om vem James Bond eller Roger Moore var, så vi gick över till honom och farfar ställde sig framför Roger Moore och sa: ”Mitt barnbarn säger att du är känd. Kan du skriva en autograf åt honom?”

”Precis så charmigt som du kan förvänta dig frågade Roger om mitt namn innan han skrev sin autograf på baksidan av min flygbiljett.

Jag var i extas, men när vi gick tillbaka till våra platser så tittade jag ned på signaturen. Jag hade svårt att tyda den, men det stod definitivt inte ”James Bond”. Min farfar tittade på den och han kunde läsa den som ”Roger Moore” – jag hade absolut ingen aning om vem det var och min entusiasm sjönk.

Jag sa åt min farfar att han hade skrivit fel och istället skrivit någon annans namn – så min farfar gick tillbaka till Roger Moore och visade biljetten som han hade skrivit på.

Jag kommer ihåg hur jag stannade vid våra platser medan farfar sa. ”Han säger att du har skrivit fel namn. Han säger att du heter James Bond.” Roger Moores ansikte sken upp samtidigt som han vinkade till mig att komma.

När jag stod alldeles bredvid honom lutade han sig mot mig, höjde ett ögonbryn och sade med en lugn röst: ”Jag måste signera mitt namn som ”Roger Moore”, för annars… Blofeld kan få reda på att jag var här.” Han bad mig att inte berätta för någon att jag just sett James Bond, och han tackade mig för att behålla hans hemlighet mellan oss.

Vi gick tillbaka till våra platser och mina nerver skakade av glädje. Min farfar frågade mig om han hade skrivit ”James Bond”. Nej, svarade jag. Jag hade tagit fel.

Jag arbetade ju med James Bond nu.”

Många år senare arbetade jag som manusförfattare på en inspelning där UNICEF var involverade, och Roger Moore var med i filmen då han var ambassadör. Han var helt underbar och medan kameramännen arrangerade kamerorna, berättade jag historien för honom om när jag träffade honom på flygplatsen i Nice.

Han var glad över att få höra historien, men med en liten skakig röst sa han: ”Tyvärr kommer jag inte ihåg det där, men jag är glad över att du fick träffa James Bond.”

Det var helt underbart.

Men då gjorde något ännu mer underbart.

Efter att vi filmat filmen gick han förbi mig i korridoren då han var påväg mot sin bil, men just när han är på väg att sätta sig i bilen stannade han till och vände sig mot mig. Han höjde ett ögonbryn och sade med en lugn röst: ”Naturligtvis minns jag vårt möte i Nice. Men jag kunde inte säga något nyss bredvid kameramännen – någon av dem kanske jobbat åt Blofeld.

Jag blev lika glad över 30 år senare, som när jag var sju år gammal.

Vilken människa. Vilken fantastisk människa.”

Dela på Facebook