Annons

Annica bjuds in på återförening med klasskamraterna. Det hon skriver till mobbarna hyllas av tusentals!

Annons

Annica bjöds till klassåterträff. Hennes svar till mobbarna hyllas av tusentals.

Det knöt sig i magen på Annica när hon fick en inbjudan till återföreningsfest, 20 år efter att hon gått ut nian. Ändå gjorde hon något oerhört modigt.

Annica Poring i Skövde blev inte speciellt glad när hon via Facebook fick en inbjudan till återföre­ningsfest, 20 år efter att hon slutat grundskolan.

Medan hennes gamla klasskamrater skrev käcka kommentarer om hur roligt de haft och hur kul det skulle bli att ses igen väcktes det ena olustiga minnet efter det andra till liv hos Annica.

Hade hennes gamla klasskamrater förträngt hur det hade varit? Eller var deras bild av högstadieåren i Stockholm så annorlunda gentemot hennes?

– För mig blev högstadiet en tid som bröt ner mig tills det inte fanns så mycket kvar av den jag var när jag började. Ensamheten och hopplösheten jag kände blev vardag och något som jag tyvärr blev tvungen att förhålla mig till varje dag, berättar Annica för Aftonbladet.

När hon fick en inbjudan på Facebook för en återförening med sina tidigare klasskamrater, visste hon att hennes tidigare mobbare också var inbjudna. Efter en stund beslutade hon att skriva ett meddelande till dem som mobbade henne i ett inlägg på sin Facebook.

Här är hela hennes inlägg:

”Kära klass 9C. Tack för inbjudan till 20-årsjubiléet.

Tänk att det var så länge sedan vi slutade högstadiet. Ibland känns det fortfarande som igår. Vad kul att ni kan se tillbaka på de åren med så fina minnen. För mig var det den mörkaste perioden i mitt liv. Ni kanske minns att jag bytte klass i åttan? Det var för att slippa den där plötsliga tystnaden som kunde lägga sig när jag gick förbi i korridoren, de hånfulla skratten bakom ryggen och de kyliga blickarna i klassrummen. Det några av er i klassen ägnade er åt kallas nämligen för mobbning. Det lustiga med mobbning är att den aldrig riktigt försvinner. Inte ens efter tjugo år. Jag kan än idag höra den där pikande rösten i huvudet som säger att jag är värdelös, fast jag logiskt sett vet att det inte stämmer. Men, ni är säkert bra människor idag. Kanske har några av er barn. I så fall hoppas jag att de slipper vakna med en stor klump i magen varje morgon som de ska till skolan. För det förtjänar faktiskt ingen.

P.S. Istället för att lägga pengar på en resa till Stockholm och återträffen, har jag skänkt 2000 kr till en antimobbnings-organisation.”

DELA gärna detta inlägg för att hedra Annicas mod!

Annons