Det är rena helvetet att förlora en förälder, så säg inte att jag måste ''komma över det''

Medan jag satt utanför intensiven där min pappa låg döende trodde jag verkligen att det var den svåraste biten. Jag hade förberett min kropp och själ för den här dagen i flera månader. Vi hade upptäckt att pappa hade matstrupscancer bara nio månader tidigare. Sedan dess hade det varit en virvelvind med kemoterapi, sjukhusbesök, läkarbesök och hjärtesorg. Vi visste att det oundvikliga väntade oss. Vi visste att cancern höll på att vinna och ta honom med sig, vår älskade pappa och morfar.

Vi visste att han var döende. Vi förberedde oss för att låta hans cancerdrabbade kropp vila.


Jag var inte i närheten när sjuksköterskan ringde för att säga att han hade gått bort. Jag var drygt 3000 kilometer därifrån när hon ringde. Men jag drog en suck av lättnad för att min pappa inte längre hade ont. Han var äntligen fridfull.

Jag intygade mig själv att det värsta äntligen var bakom mig.

Men min sorgresa hade bara börjat. Den kan beskrivas på många sätt - smärtsam, hjärtskärande och till och med underbar. Det kommer och går i olika skeden.

Related image

Det du kanske inte inser är att min pappa gick bort för över fem år sedan. Men inte en ända dag går utan att jag tänker på honom, saknar honom, sörjer honom. Jag märker ofta hur jag tänker på något som jag vill dela med honom, till exempel en framgång i karriären eller när min dotter får bra betyg, men jag förstår snabbt att det inte är möjligt.

Nej, jag har inte slutat sörja. Jag kan aldrig komma över sorgen.

Related image

Jag är väldigt tacksam för det.

Vissa säger att sorg är en ''process' eller att den har ''skeden''. Jag håller inte med. Dessa två ord innebär att sorg har en slutpunkt, men det stämmer helt enkelt inte.

Man säger inte bara, “Yes! Jag har slutat sakna min pappa idag.”

Det fungerar inte så.


Min sorg kommer inte att försvinna inom den närmaste framtiden. Jag skulle uppskatta om folk slutade säga till mig att komma över det.

I all ärlighet tycker jag om personen jag har blivit sedan min pappa gick bort. Jag har blivit en bättre vän till de som går igenom egna sorger. Jag har insett att ett dussin begravningsbuketter slängs efter begravningen så jag tar med vin istället.

Jag springer ärenden istället för att ta med mer mat. Jag har blivit mycket mer empatisk.

Image result for Losing A Parent Is Hell, So Stop Telling Me To ‘Get Over’ My Grief

Jag är också snällare mot okända människor. Om kassörskan inte är så trevlig tänker jag att hon kanske bara har en dålig dag. Jag tänker på när jag fick en panikattack i affären och fick rusa ut och lämna alla saker där. Inget vet vad den andra går igenom så jag har lärt att det alltid är bra att vara snäll.

Jag frågar inte min vän försiktigt hur det är med henne efter att ha förlorat sin mamma. Jag säger till henne att ''döden suger'' istället. Det var precis det jag behövde höra efter min pappas död. Hans död fick mig att bli en tuffare kvinna med mindre sociala filter att oroa sig för.

Image result for Losing A Parent Is Hell, So Stop Telling Me To ‘Get Over’ My Grief

Du kommer aldrig höra mig säga: ''han är på ett bättre ställe nu'' eller ''Gud tar hand om honom nu'' till någon som sörjer. Ibland är det bästa man kan göra att vara tyst och där för dem.

Små, enkla saker, som att gå till affären och hämta barnen från skolan, är det bästa man kan göra i dessa stunder. Sorgen har lärt mig att ord inte alltid hjälper - till skillnad från gärningar.

Jag har också förlorat en förälder nu. Alla går vi vidare och tar hand om vårt liv i tystnad medan sorgen inte vill lämna oss så snabbt som andra skulle ha velat.


Snälla, jag ber dig. Sluta säg att jag måste ''komma över det.” Jag vill inte och tänker inte göra det.

Text: Wakeupyourmind. Vad tyckte du om den här artikeln?

Dela på Facebook