Detta är ADHD - och detta är myterna om diagnosen

"ADHD är inte en riktig diagnos. Det är bara en stämpel man sätter på ouppfostrade barn och vuxna". Detta är en typisk myt om ADHD.

Det finns många åsikter om vad ADHD är, hur det ska undersökas, hur det ska hanteras (medicinering) eller vem som har det. Du har säkert hört uttalandet om ett rastlöst barn som: "Han/hon måste ha ADHD!"

För några år sedan gjorde skrev Aftenposten om ADHD, där flera experter intervjuades om vad ADHD verkligen är och vad är myterna runt diagnosen.

Och myterna är många. Myter som direkt skadar både barn och ungdomar som diagnostiseras. De vanligaste ADHD-myterna är:

1) Det är inte en riktig diagnos. ADHD existerar inte.

2) Barn och vuxna med ADHD är mindre intelligenta.

3) De med ADHD är både dumma och lata.

4) Barn och vuxna som har ADHD är oansvariga människor

Allt detta är myter har ingen grund i verkligheten. I själva verket har ADHD varit både känt och erkänt som en diagnos i över hundra år. Det är en neuropsykologiska störning som uppstår i hjärnan, och det viktigaste vi vet om diagnosen är:

1) 2-3 procent av alla världens barn lider av ADHD. De flesta pojkar.

Länge var uppfattningen att ADHD växer bort av sig själv, det stämmer inte. Omkring hälften av barnen med ADHD har kvar symtom även som vuxna.

2) De vanligaste konsekvenserna av ADHD är koncentrationsproblem, hyperaktivitet och impulsivitet.


Men det behöver inte vara att du har alla dessa kännetecknen även om du har ADHD. En tyst och tillbakadragen person kan också ha ADHD.

3) En konsekvens av diagnosen kan vara att du har problem med att skapa nära relationer.


Många kan ha problem med att följa sociala spelregler i samhället. Du kanske inte kan sitta still, koncentrera eller kontrollera dina känslor.

4) Det är inte en hjärnskada


En person med ADHD är varken hjärnskadad eller dum. I gamla tider var ADHD-barn ofta märkta som just detta.

Men som vi lärde oss mer om diagnosen fann vi att det handlar om hur informationen överförs från en del av hjärnan till en annan.

Det har därför ingenting att göra med dålig uppfostran, dåliga avsikter eller intentioner.

5) Genetik har något att säga

Det finns mycket att tyder att ADHD är ärftlig. Om en eller två av dina föräldrar har ADHD, riskerar du att utveckla diagnosen. Också prematur barn, alkohol- eller drogmissbruk under graviditeten ökar risken för att få ADHD.

ADHD är alltså en störning som är helt riktig. Det är en diagnos som kräver en lång undersökning och man undersöker fortfarande vad som får någon att få ADHD och hur bäst kan de hjälpa dem som har det.

Nina Holmen arbetar i ADHD-föreningen. I artikeln till Aftenposten betonade hon att det finns många positiva saker om dem som har ADHD:

De har mycket energi, entusiasm, överskott, kreativitet och mycket humor!