Dottern tog sitt liv efter våldtäkten – här är mammans starka ord i det öppna brevet till mobbarna

Det var när Cassidy Trevan började i sjuan i Melbourne i Australien, som hennes helvete började. En grupp flickor började mobba henne, det hela började med elaka kommentarer, men eskalerade snabbt till fysisk misshandel, enligt hennes mamma Linda Trevan. 

– Det började med förolämpningar, sedan blev det slag i ansiktet. De fortsatte i sociala medier och sedan följde de efter henne när hon gick på stan. Vårt staket blev nedklottrat, de kastade bananskal på vår dörr, berättar Linda Trevan.

Den sista fjärdedelen av skolåret när hon gick i sjuan var Cassidy hemma. Hon mådde så dåligt att hon behövde få professionell hjälp. I februari 2014 var hon så stark att hon kunde återvända till skolan två dagar i veckan. Skolan hade då ingripit och fått mobbarna att be om ursäkt. Familjen Trevan såg ljuset i den långa, mörka tunneln.

Den utsträckta handen var dock en charad – och en del av en djävulsk plan som flickorna hade för Cassidy. Den unga flickan blev väldigt glad av inbjudan, men ”vännerna” visade sig ha en annan agenda. De bjöd in henne för att få en ursäkt till att ha henne ensamma där ingen kunde se vad som pågick. Två pojkar attackerade henne och våldtog henne. 

Mamman blev förkrossad när hon fick höra vad som hände. Hon kontaktade polisen men när Cassidy skulle göra anmälan vågade inte den unga flickan berätta vad som hänt, på grund av rädslan för gärningsmännen.

Utan flickans uttalande kunde polisen inte göra någonting.

Mamma Linda såg till att Cassidys bytte skola men ingenting blev bättre. Cassidy blev så tagen av sin upplevelse att hon led av posttraumatiskt stressyndrom. Hon kunde knappt äta eller sova, och fick ofta panikattacker. Till slut valde hon att avsluta sitt liv.

Lindas värld kollapsade. Nu har hon skrivit ett öppet brev till mobbarna på Facebook för att lära omvärlden om effekterna av mobbing. Här är hennes ord:

"MOBBNING DÖDADE MITT BARN

Jag har inte pratat om detta på länge…

På Wellington Secondary College finns det några sjuka, grymma barn (flickor och pojkar som är 13 och 15 år gamla). De begick ett vidrigt brott den 15 februari 2014 mot min ljuvliga och enda dotter Cassidy Trevan.

Cassidy var bara 13 år gammal då. Och även om hon försökt hålla sig vid liv i nästan två år, lyckades hon aldrig komma över det. Även om hon bytte skola vågade hon aldrig gå dit. Hon kunde inte umgås med andra människor längre. En vanlig shoppingrunda slutade ofta i tårar och panikattacker."


"Under 22 månader fick jag se hur min älskade dotter kämpade mot dessa demoner. Hon oroade sig över att de skulle hitta henne igen. Hon mobbades konstant. Några av dem försökte ringa henne eller kontakta henne via sociala medier. Till och med efter det ni gjort. Hon led av posttraumatiskt stressyndrom av de brott ni begick. Hon hade mardrömmar, insomnia, separationsångest, panikattacker och djup depression på grund av det ni gjorde.

Jag kunde bara hjälplöst se på när mitt älskade barn bleknade bort mer och mer rakt framför mina ögon. En dag orkade hon inte kliva ur sängen. Hon kunde inte stå ut med smärtan längre, och på grund av det begick hon självmord den 12 december 2015."


"Jag vet inte vilka ni är. Ni vet vilka ni är, och polisen vet vilka ni är. Jag hoppas att det här förföljer er genom ert samvete för resten av era liv. Och en dag, om ni är lyckligt lottade och får egna barn, så kommer ni ihåg min älskade dotter. Och sen föreställer ni er hur det skulle kännas hur någon gjorde detta mot era barn.

Cassidy är hela min värld. Hon har alltid varit och kommer alltid vara hela min värld. Men nu har jag ingenting, och försöker fortfarande hitta en anledning till att kliva upp ur sängen på morgonen. Ni är inte bara orsaken till min dotters död, som jag har älskat av hela mitt hjärta i 16 år, ni har också förstört min framtid med henne.

Jag kommer aldrig få se henne gifta sig. Jag kommer aldrig få barnbarn. Ni har förstör så många liv med era själviska och hatiska handlingar."


"Det var ingen lek. Det var en rolig kväll för er. Ni tog mitt barns hopp ifrån henne. Ni tog hennes tillit, värdighet och rättigheter. Ni tog hennes chans till ett normalt liv… och i slutet hennes liv.

Jag är inte en elak, arg eller hämndlysten person, men det ni barn gjorde mot min dotter…. det hoppas jag förföljer er för alltid och att ni aldrig kan förlåta er själva. Glöm aldrig namnet Cassidy Trevan. Ni har blod på era händer för resten av era liv.

Mobbning dödade mitt barn. Mobbning måste tas på allvar. Var snäll och dela detta.

Linda Trevan ”


Dela gärna för att hjälpa oss att sprida budskapet - folk måste förstå konsekvenserna av mobbning!

Dela på Facebook