En liten flicka förklarar förlossning för klassen och hennes lärare kan inte sluta skratta! Det här är guld!

Visa och berätta handlar inte bara om att ge barn en anledning att föra sina favoritleksaker till klassen. Varje barns sociala, känslomässiga och språkliga färdigheter kan växa och utvecklas från denna ibland skrämmande aktivitet. De lär sig att använda deskriptiv lingvistik, öva på hörförstående och dela sina speciella saker med sina vänner. Att dela utmärkta ägodelar med kamrater ger en rolig och bekväm inlärningsmiljö för alla inblandade.

Men visa-och-berätta har aldrig varit så intressant när en liten tjej bestämmer sig för att förklara hur hennes lillebror föddes.

Läraren, Betsy, kommer aldrig att glömma denna berättelsen.


Jag har arbetat som lärare i 15 år nu. Jag har två barn själv, men den absolut bästa förlossningshistorien jag vet är den som en av mina elever berättade i klassrummet för några år sedan.

En dag gick en av mina elever, som heter Erica, upp för att hålla ett kort föredrag i klassrummet. Hon är en väldigt smart och utåtriktade liten tjej. Jag noterade att hon hade tryckt in en sängkudde under tröjan. När hon kommit fram och ställt sig framför tavlan höll hon upp en bild på ett spädbarn.

”Det här är min lillebror Luke och nu ska jag berätta om dagen när han föddes. För det första, mamma och pappa skapade honom som ett tecken på sin kärlek. Pappa stoppade in ett frö i min mammas mage och Luke började växa där inne. I 9 månader åt han mat genom ett rör i mammas mage.”

Hon står där framme med handen på sin kudde och jag får hålla mig från att inte börja skratta samtidigt som jag önskar att jag hade en filmkamera med mig. Resten av klassen lyssnar storögt på hennes berättelse.

”Sen, för ungefär två lördagar sedan, började min mamma att låta ’Oh, oh, oh!’”, säger Erica medan hon håller en hand bakom ryggen och stönar.

”Hon gick runt i huset i säkert en timme och stönade ’Oh, oh, oh!’” fortsätter Erica medan hon hysteriskt vaggar fram och tillbaka som en anka i klassrummet.

”Min pappa ringde då efter barnhämtar-tanten. Hon hjälper till att leverera barn, men hon har inte någon skylt på bilen som pizzabudet brukar ha. Hon gick in till min mamma och bad henne att lägga sig ner i sängen såhär.” Erica lägger sig nu ner på golvet i klassrummet, med ryggen mot väggen. ”Och sen, plopp! Min mamma hade en påse med vatten inne i sin mage som hon hade ifall min bror skulle bli törstig, och nu sprack den och det rann ut vatten i hela sängen, det lät ’psheeeew’”.

Erica ligger på golvet med benen brett isär medan hon med sina händer försöker illustrera hur vatten rinner över golvet. Det var helt fantastiskt vilken inlevelse hon hade!

”Sedan började barnhämtar-tanten ropa ’krysta, krysta, krysta’ och ’andas, andas!’ Dom började räkna men kom aldrig längre än till 10. Sen, helt plötsligt, kom min bror farande ut ur mamma. Han var täckt av något kladd som barnhämtar-tanten sa kom från lekplatsen i mammas mage, så det måste ha funnits en hel del grejer där inne.”

Erica ställde sig sedan upp, bugade teatraliskt och gick tillbaka till sin plats. Hela klassen applåderade högljutt, men jag applåderade absolut högst. Sedan den dagen har jag alltid med mig videokameran när det är dags för barnen att hålla redovisningar i klassrummet. Jag vill inte missa att föreviga nästa gång någon elev ska berätta om barnhämtar-tanten…"

Jag är säker på att barnen njöt av den berättelsen! Dela gärna denna söta historia vidare

Dela på Facebook