Författarens viktiga ord – efter Josefin Nilsson-filmen: ''Vi får inte glömma de som inte är kända''

Dokumentären om Josefin Nilssons liv har väckt starka reaktioner. Nu berättar författaren Katarina Wennstam i ”Malou Efter tio” om vreden och frustrationen hon känner efter att ha sett Josefin Nilsson-dokumentären.

Josefin Nilssons historia har berört många människor, efter dokumentären där det berättas hur hon blev utsatt för fysiskt och psykiskt våld.

Josefin Nilssons tragiska öde har berört ett helt land. I den nya dokumentären ”Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är” avslöjas sanningen om hennes plötsliga bortgång och sanningen bakom förhållandet med den kända dramatenskådespelaren.

Nu vill författaren Katarina Wennstam att samhället ska lära sig hantera detta stora och strukturella problem.


– Men vi måste också tänka att vi måste lära oss någonting utav det här. Till exempel att se andra kvinnor som har varit med om exakt samma saker som Josefin, men som är helt okända. Alla de som kommer och söker hjälp, till exempel på vårdcentraler, med diffusa effekter av våld som ju inte alltid är blåmärken eller blodiga sår, utan kan vara just kronisk värk, migrän, dessa sjukskrivningar som kan kopplas till att man har varit utsatt för fysiskt och psykiskt våld under lång tid, säger Wennström i TV4.

Och fortsätter:

– Så att vi också liksom inte glömmer de som inte är kända på något sätt. Det är också en väldigt viktig del i det här, och det tror jag nog också är anledningen till att Marie, hennes syster, har velat berätta den här historien.


Programledaren Malou von Sivers och Wennström talar också om den hårda ton som framkommer i sociala medier.

– Jag känner också hat och vrede. Men vi måste också, tänker jag, stanna upp lite grann och fundera över: Vad är det som gör att det blir som en störtflod? Det är ibland lite för lätt att bara skriva elaka saker på nätet. Det är inte något konstruktivt, menar jag. Det leder inte till någonting. Vi måste stanna upp. Det är ju alltid ”tråkigare” att prata strukturer, än att bara vråla och vara arg. Men samtidigt är det ju kanske någonstans det som leder till någonting.

Väldigt kloka ord av en väldigt klok kvinna!