Han såg sin dotter ligga naken jämte en komplett främling. Hans reaktion? BÄSTA pappan någonsin!

Om det finns en sak som i huvudsak är utmanande men lika givande jobb i världen, så skulle det inte vara något annat än föräldraskap.

Bortsett från att säkerställa att de grundläggande behoven för alla barn är uppfyllda, bör den sociala, känslomässiga och psykologiska uppfostran också vara ordentlig. När det gäller denna ryska far, är det inte bara tillräckligt att försörja sina barn och uppfostra dem. För honom är faderskaockså att kunna ta motgångar som man ställs inför när barnen växer upp.

Det här delade den ryska pappan på Reddit.

svivr4

Det här skrev pappan:

En morgon kom jag ner för trapporna och såg exakt det här! – Min 17 år gamla dotter låg och sov med en ung man efter vad måste ha varit en natt av ”hårt arbete”. Jag gjorde min frukost tyst och gick tillbaka upp för trapporna och sa till min fru , son och min yngsta dotter att vara tysta eftersom det fortfarande var folk som sov i huset.

Vårat middagsbord är på andra sidan av rummet bara några meter ifrån soffan där de låg och sov, vi satte oss alla ner och skrek högt ”UNGE MAN”, aldrig förr har jag sett någon röra sig från horisontalt läge till vertikalt så snabbt. ”Frukosten är klar” Sa jag med en ton som ungefär sa att jag ville gladeligen suga hans själ ur hans kropp. Jag drog ut stolen jämte mig och sa ” Sitt ner!” Min familj satt tyst och stirrade på deras tallrikar, de rörde sig knappt!

Det måste ha varit de jobbigaste metrarna att förflytta sig ifrån soffan till matbordet ,(där hans kläder låg) Efter att ha klätt på sig sina kläder, så satte han sig ner. Min son (som är ganska lång) klappade honom på axeln, tittade på honom och skakade på sitt huvud. Nu var den stackars pojken riktigt nervös, nästan så att man kunde känna hans fruktan i luften. På ett så fint sätt jag kunde så frågade jag honom: ”Jag ska fråga dig en fråga! Svaret du ger mig är väldigt viktigt…..för dig”. Nu satt han där och svettades!

”Gillar du katter?” Frågade jag honom….

Han verkade vara en snäll och trevlig grabb. Helt klart outbildad men inte dum. Det var någonting konstigt med honom.  Min dotter försökte förklara för mig att han var en ordentlig kille. Hon hade känt honom i ungefär en månad . Efter det så kom han förbi varje dag, men han sov aldrig över igen.

Varje morgon kom han och plockade upp min dotter innan det var dags för skolan på sin cykel och efter skolan lämnade han av henne och såg till att hon gjorde sina läxor, han tittade till henne när hon var sjuk och vi var och jobbade. Han investerade verkligen tid . Han hade tålamod som en ängel när hon var på dåligt humör.

Han sa att han inte hade någon familj, utbildning, inget ordentligt job. Hon bedårade honom verkligen och han bedårade henne. Så vem är jag att låta henne lära sig från sina egna misstag?

Efter att de hade setts i ungefär åtta månader så kom min son till mig, han hade frågat runt lite om den här killen som min dotter träffade. Och det visade sig att han var hemlös. Hans misshandlande pappa hade tagit livet av sig själv och hans missbrukande mamma hade stuckit tre veckor efter det. De bodde i en hyrd husvagn. Han var 15 år då och han överlevde i tre år på gatorna som hemlös – sovandes i parker eller hos frälsningsarmen eller hos ”vänner” och på billiga hotel. Han jobbade med byggjobb.

Så där var jag nu, jag kände ju den här unga mannen nu som var 18 eller 19 år gammal , artig och trevlig och alltid med ett leende på läpparna, som brydde sig som hjälpte till och som verkligen gjorde min dotter glad. Det här var ett barn som aldrig hade chans att vara ett barn.

När han ibland inte kom förbi en dag på grund av att han var tvungen att jobba så saknade vi honom. De är inte nära vänner men min son kommer bra överens med honom. Min yngsta dotter tycker mycket om honom och min frus modersinstinkt verkar ha blivit ännu större. Och vad et gäller mig själv? Jag är orolig för honom och jag vill att han ska lycklig.

Nästa dag gav jag honom nycklar till huset. Jag berättade för honom att jag förväntade mig att han kom hem varje kväll. De följande veckorna så ordnade vi vårat gästrum så att han kunde bo där och vi köpte till och med nya möbler. Han var verkligen duktig på att få saker gjorde och bygga saker, och han ville verkligen vara chef över sig själv inte bara jobba för andra så vi såg till att han fick en utbildning som lät honom göra just det. Detta var år 2000, nu 15 år senare så har min ”hittade” son och min dotter ett mycket välmående företag och de har gett oss tre underbara, vackra barnbarn. Förra året så blev det tvillingar , en liten flicka och en liten pojke.

Många gånger så gnäller folk på livet som var gett till dem. För en del så är ingenting någonsin rätt. Men samtidigt som det finns många som bara ger upp eller är nära att ge upp så finns det de människorna som oavsett hur många gånger de snubblar och faller, alltid reser sig upp. Och i vissa fall på grund av de goda samariterna som ger dem en hjälpande hand.

Dela på Facebook