Hans föräldrar ville inte att han, så hans farmor tog in honom. Han kom på ett bra sätt att tacka henne!

Den här berättelsen har börjat spridas igen av tusentals, och det är inte svårt att förstå varför – berättelsen är inte bara underbar, den påminner oss också om något viktigt som vi ofta glömmer. Att vi ska uppskatta de små sakerna i livet.

Pojken som historien handlar om har avvisats av både sina föräldrar, men har en har en inställning till livet som vi alla kan lära oss av!

miamro34

”Under en period nu har jag låtit en person förse mig med en blomma varje söndag som jag sätter i knapphålet på min kavaj. Eftersom jag får en ny blomma varje söndag så har jag slutat tänka på det. Det är en fin gest som jag uppskattar men det har också blivit en rutin. En söndag blev dock det jag såg som rutin istället något väldigt speciellt.

Jag skulle precis lämna gudstjänsten en söndag när en ung pojke kom fram till mig och sa, ”Herrn, vad ska du göra med din blomma?”

Först förstod jag inte vad han menade, men sedan insåg jag. ”Menar du den här?” svarade jag och pekade på knappnålsblomman på min kavaj.

”Ja,” svarade han. ”Jag skulle vilja ha den om du har tänkt kasta den.” Jag log och sa att han självklart kunde få min blomma, och frågade vad han skulle ha den till.

Pojken, som inte kan ha varit äldre än 10 år, sa, ”Jag ska ge den till min farmor. Mina föräldrar skilde sig och jag bodde hos mamma men när hon skulle gifta sig igen ville hon att jag skulle bo hos pappa. Jag bodde hos pappa ett tag men sen sa han att jag inte kunde bo kvar, så då fick jag flytta till farmor. Hon är snäll mot mig. Hon lagar jättegod mat och tar hand om mig. Jag vill ge henne en blomma för att hon älskar mig.”

När pojken var klar kunde jag knappt prata. Min ögon fylldes med tårar och jag insåg att jag hade berörts djupt av det han sa. Jag tog bort blomman från min kavaj och höll upp den samtidigt som jag sa, ”Det där är nog det finaste jag hört, men du kan inte få den här blomman, för det räcker inte. Om du tittar mot predikstolen så ser du en stor bukett med blommor. Olika familjer köper dom till kyrkan varje vecka. Ta en av dom buketterna och ge den till din farmor, för hon förtjänar det allra bästa.”

Som om jag redan inte hade blivit rörd nog sa pojken en sista grej som jag alltid kommer att komma ihåg: ”Vilken underbar dag! Jag ville bara ha en blomma men fick en hel bukett!”

Den här pojken är tacksam för något som många människor tar för givet: Kärlek och en känsla av tillhörighet. Vanligtvis skulle han få detta från sina föräldrar, men trots att han övergavs, verkar han fortfarande tro på godhet hos andra människor. Det får dig att undra varför hans föräldrar kunde vara så grymma, men turligt nog räddade denna farmor dagen. Det låter som de har en mycket speciell relation. 

Dela på Facebook