Historien om hur en liten fras räddade ett äktenskap

Familjelivet är inte alltid roligt och lugn. Den amerikanske författaren Richard Paul Evans levde i ett trasigt äktenskap, på gränsen till att haverera fullständigt. Han och hans fru hade diskuterat skilsmässa många gånger.

Här skriver författaren att alla inte kan övervinna svårigheterna och kriserna med det. Men precis när allt kändes kört och han inte orkade kämpa så upplevde Paul Evans ett ögonblick av insikt – en insikt som skulle rädda deras äktenskap och hjälpa dem båda att hitta tillbaka till varandra.

Läs hans insikt nedan som han har delat med sig av. Det här är så viktigt.

rdviev4

Texten i sin helhet:

Min äldsta dotter, Jenna, sa nyligen till mig: ”Min största rädsla som barn var att du och mamma skulle skiljas. Sen, när jag fyllt tolv, insåg jag att ni bråkade så mycket att det kanske vore bättre om ni gjorde det”.

Sedan log hon innan hon lade till: ”Jag är glad att ni lyckades reda ut saker och ting”.

Jag och min fru Keri kämpade i flera år. När jag tittar tillbaka så är jag inte helt säker på vad det var som förde oss samman från början. Våra personligheter matchade egentligen inte varandra.

För varje dag som passerade i vårt äktenskap, desto mer tydliga verkade våra olikheter bli.

När ”ära och berömmelse” blev en del av vårt liv så gjorde det inte vårt äktenskap bättre. Istället förvärrade det bara våra problem.

Spänningen mellan oss var så stark att när jag åkte ut på bokturné så blev det en lättnad, även om vi alltid fick betala för det när vi återförenades.

Det var så vanligt att vi grälade att det var svårt att ens tänka sig en fridfull relation. Vi var ständigt defensiva och byggde upp känslomässiga fort kring våra hjärtan.

Vi var på gränsen till skilsmässa, något vi diskuterade många gånger.

Jag var på bokturné när allting ställdes på sin spets. Vi hade just haft ytterligare ett stort gräl över telefon och Keri hade slängt på luren.

Jag var ensam, frustrerad och arg. Jag hade nått min gräns.

I det ögonblicket vände jag mig till gud. Eller snarare MOT gud. Jag vet inte om man kan kalla det en bön när man skriker på gud? Vad det än var så kommer jag aldrig att glömma det.

Jag stod i duschen på hotellet The Ritz-Carlton i Atlanta, skrikandes på gud att äktenskap är fel och att jag inte klarade av det längre.

Hur mycket jag än avskydde tanken på skilsmässa så var smärtan att fortsätta leva tillsammans för stor.

Jag var också förvirrad. Jag kunde inte begripa varför äktenskapet tillsammans med Keri var så svårt.

Innerst inne visste jag att Keri var en bra människa. Och jag visste att jag var en bra människa. Så varför kunde vi inte hålla sams?

Varför hade jag gift mig med någon som var så olik mig? Varför ändrade hon inte på sig?

Slutligen, hes och nedbruten, satte jag mig ned i duschen och började gråta. Men då, i djupet av min förtvivlan, fick jag plötsligt en insikt:

Du kan inte ändra på henne, Rick. Du kan bara ändra på dig själv.”

I det ögonblicket började jag upprepa en tanke inom mig, om och om igen. ”Om jag inte kan ändra på henne, så måste jag ändra på mig själv”.

Jag upprepade orden till mig själv sent den natten. Jag fortsatte under flygresan hem och upprepade tanken när jag öppnade ytterdörren till vårt hem, där jag möttes av en kylig fru som knappt noterade mig.

När vi låg i sängen den kvällen, centimeter från varandra men ändå mil isär, kom nästa insikt. Jag visste vad jag behövde göra.

Nästa morgon vände jag mig mot Keri i sängen och frågade: – ”Hur kan jag göra din dag bättre?

Keri tittade irriterat på mig. – ”Va?

– ”Hur kan jag göra din dag bättre?

– ”Det kan du inte”, sa hon. ”Varför frågar du det?

– ”För att jag menar det”, sa jag. ”Jag vill veta vad jag kan göra för att göra din dag bättre.

Hon tittade på mig med cynisk blick. – ”Vill du göra något? Gå och städa i köket”.

Hon förväntade sig förmodligen att jag skulle bli arg. Istället nickade jag bara. – ”Okej”. Jag steg upp och städade köket.

Nästa dag ställde jag samma fråga igen. – ”Vad kan jag göra för att göra din dag bättre?

Hennes ögon smalnade. – ”Städa garaget”.

Jag tog ett djupt andetag. Jag hade redan en fullspäckad dag och jag visste att hon bad mig för att irritera mig. Jag frestades att få ett utbrott, men istället sa jag: – ”Okej”.

Jag steg upp och under de kommande två timmarna städade jag garaget. Keri visste inte vad hon skulle tro.

Nästa morgon kom. – ”Vad kan jag göra för att göra din dag bättre?

– ”Ingenting!” sa hon. ”Du kan inte göra någonting. Snälla, sluta säga så där.

– ”Jag är ledsen”, sa jag, ”det kan jag inte göra. Jag gav mig själv ett löfte. Hur kan jag göra din dag bättre?

– ”Varför gör du det här?

– ”För att jag bryr mig om dig”, sa jag. ”Och för vårt äktenskap”.

Nästa morgon frågade jag igen. Och nästa. Och nästa. Då, under den andra veckan, inträffade ett mirakel. När jag ställde frågan så fylldes Keris ögon med tårar. Sen brast hon ut i gråt.

När hon kunde prata igen sa hon: – ”Snälla, sluta fråga. Du är inte problemet. Det är jag. Jag är omöjlig att leva med. Jag förstår inte varför du stannar hos mig”.

Jag lade min hand på hennes kind och lyfte varsamt hennes huvud tills hon såg in i mina ögon. – ”Jag gör det för att jag älskar dig”, sa jag. ”Hur kan jag göra din dag bättre?

– ”Det är jag som borde fråga dig det”.

– ”Det borde du”, svarade jag. ”Men inte nu. Just nu behöver jag vara förändringen. Du måste få veta hur mycket du betyder för mig.”

Hon lutade sitt huvud mot mitt bröst. – ”Förlåt att jag har varit så elak”.

– ”Jag älskar dig”, sa jag.

– ”Jag älskar dig”, svarade hon.

– ”Hur kan jag göra din dag bättre?

Hon tittade vänligt på mig. – ”Kan vi kanske bara spendera lite tid tillsammans?

Jag log. – ”Det vill jag gärna göra”.

Jag fortsatte att fråga i över en månad. Och saker och ting förändrades. Grälen upphörde. Sedan började Keri fråga mig: – ”Vad behöver du från mig? Hur kan jag bli en bättre hustru?

Murarna mellan oss föll. Vi började ha meningsfulla samtal om vad vi ville få ut av livet och hur vi kunde göra varandra gladare.

Nej, vi löste inte alla våra problem. Jag kan inte säga att vi aldrig grälade igen, men omständigheterna kring våra gräl förändrades.

Inte bara blev de mer och mer sällsynta, de saknade den energi de en gång hade. Vi hade fråntagit dem deras syre. Vi hade inte längre en önskan om att såra varandra inom oss.

Keri och jag har nu varit gifta i över trettio år. Inte bara älskar jag min fru, jag gillar henne. Jag gillar att vara med henne. Jag längtar efter henne. Jag behöver henne.

Många av våra olikheter har blivit våra styrkor och de andra har inte längre någon egentlig betydelse. Vi har lärt oss att ta hand om varandra och, det viktigaste av allt, återfått viljan att göra det.

Äktenskap är svårt. Men det är även föräldraskap, att hålla sig i form, skriva böcker och allt annat som är viktigt och värdefullt i mitt liv.

Att ha en livskamrat är en enastående gåva. Jag har lärt mig att äktenskapet kan hjälpa oss att läka våra mest oälskbara delar. Och vi har alla oälskbara delar.

Med tiden har jag insett att vår upplevelse var en illustration av en mycket större insikt om äktenskapet. Den fråga som alla i en relation bör ställa sin bättre hälft är: ”Vad kan jag göra för att göra ditt liv bättre?

Det är kärlek.

Jag säger inte att det som hände mig och Keri kommer att fungera för alla. Jag påstår inte ens att alla äktenskap bör räddas. Men i mitt fall så är jag otroligt tacksam för insikten som jag fick den där dagen.

Jag är tacksam att min familj fortfarande är intakt och att jag fortfarande har min fru, min bästa vän, bredvid mig i sängen när jag vaknar på morgonen.

Och jag är tacksam att t.o.m. nu, flera decennium senare, så händer det fortfarande då och då att en av oss vänder oss i sängen och frågar: ”Hur kan jag göra din dag bättre?

På vilken sida av den frågan man än befinner sig så gör den det värt att vakna upp varje morgon.

DELA gärna den här otroligt tänkvärda text för att hjälpa andra vars förhållande kanske inte är så bra. En enkel mening kan faktiskt betyda så mycket.

Dela på Facebook