När två flickor försvann spårlöst i snöstorm trodde alla att de var döda. 21 dagar senare sker ett mirakel!

Berättelsen tar oss 115 år tillbaka i tiden. Vi är i Sverige, närmare bestämt Östergötland. Två flickor gick vilse i vinterkylan och försvann, och alla förmodade att de var döda. Men klockarhustruns dröm skulle rädda dem, skriver Land.se

Det är den 13 november 1901 och Klara är hemma medan maken Johan August Andersson är ute i skogen och arbetar. Snön har lagt sig som ett täcke över torpet i Svinhults socken, och Klara försökte desperat få brödfödan att räcka till alla åtta barnen. Tillslut gick det inte – Sverige var fattigt, och på botten av samhällstrappan var läget akut.

Klara skickade därför sina två döttrar, 11-åriga Jenny och 8-åriga Augusta, för att tigga mat i grannbyn. De två flickorna fick med sig lite mat och gamla paltor från grannbyn, och begav sig hemåt genom skogen.

Men snart börjar det bli mörkt, och den kalla vinden tilltar. Snart blåser det stormvindar, och flickorna har gått vilse. De inser att de måste söka skydd, och lägger sig under en gran vid en stor sten.

stne

Hemma i torpet börjar mor Klara oroa sig. Hon tänder en lykta och ropar förgäves efter sina döttrar i stormen. Inget svar. Hon inser uppgivet att hon måste återvända hem för att ta hand om de små, och under natten kryper temperaturen ned mot -8°C.

När det börjar ljusna får Klara hjälp med sökandet, men efter några dagar börjar de tröttna. Länsmannen säger till Klara att flickorna ”säkert redan är döda och torparungar finns det nog av i vilket fall som helst”.

Klara och maken Johan fortsatte sökandet på egen hand, men hittade inga spår efter döttrarna. Allt hopp verkade vara ute. Det tills klockarhustrun Hulda Hultgren fick en märklig dröm – två barn som låg insnöade under en gran vid ett stenblock, vid liv!

Prästen Carl Manneberg, som haft dåligt samvete över flickornas öde, utlyser ännu en skallgång. Om flickorna inte är vid liv ska de åtminstone få vila i vigd jord. Och på fjärde dagen av sökandet, 5 december 1901, inträffar miraklet.

Torparen Axel Lind hittar de frusna flickorna under granen, vid liv. Flickorna fördes omedelbart till sjukhuset i Kisa, där det konstaterades att de var mycket utmärglade – Jenny vägde 27 kg och Augusta 18 kg.

barn3

Fötterna hade förfrusit och de var tvungna att amputera, men de hade annars klarat sig otroligt väl med tanke på omständigheterna. Men hur var det möjligt att överleva 21 dagar i den stränga vinterkylan?

De berättade hur de efter första natten försökt ställa sig upp för att gå hem, men deras förfrusna fötter hade inte burit dem.

Genom att ligga tätt intill varandra hade de hållit värmen, och den lilla gåvomaten hade hållit svältdöden i schack. De smälte snö för att dricka, och en liten ekorre hade krafsat hål på mjölpåsen så de kunna dela på innehållet.

Men hur gick det sedan?

barn4

Tidningen Östgöta-Correspondenten startade en insamling för ”de fotlösa små” och läsarna samlade ihop fantasisumman 30 000 kr till Jenny och Augusta.

Till Klara och Johans stora sorg innebar räddningen att döttrarna aldrig mer skulle kunna bo i torpet. De skickades istället till huvudstaden för att få proteser och få utbildning. Båda blev duktiga sömmerskor, och bosatte sig sedan i Kisa.

Augusta dog 1919 i spanska sjukan. Året därpå flyttade systern Jenny till Falköping med sin lilla dotter, där hon sedan gifte sig och fick ytterligare tre barn. Hon avled sedan 1945.

barn5

En historia som verkligen är utöver det vanliga. Tänk dig, 21 dagar ensam i snön. Dela detta otroliga mirakel med dina vänner!

Tryck på "gilla" för att följa oss på Facebook!
Dela på Facebook