Sjuksköterskan tror inte att mamman ser, då tar mamman en bild och avslöjar henne inför alla

Shelby och Jonathan har en dotter som heter Sophie som kämpar för sitt liv. När den lilla lilla tvååringen inte kände sig väl, trodde de att deras 2-åriga dotter Sophie hade drabbats av allergi. Läkaren trodde att det var astma, men det skulle visa sig vara tusen gånger värre än så.

Shelby planerade att Sophie skulle få göra ett allergitest men en natt slutade Sophie andas.

Några minuter senare var de på väg till sjukhuset i en ambulans och det var där deras värld förändrades för alltid. Läkare upptäckte en klump i lilla Sophies bröstkorg. Hon hade drabbats T-cellslymfom. Cancer.

Trots att Sophies kämpade hårt så spred sig cancern. Kemoterapin har påverkat hennes förmåga att gå, prata använda sina händer och äta. Just nu förbereds hennes svaga kropp för en stamcellsoperation.


Mamman Shelby vakar ständigt vid sin dotters sida. Ibland glömmer hon att ta hand om sig själv. Det enda som är viktigt är att Sophie blir frisk. För att hålla familjen och vännerna informerade om Sophies framsteg och för att få en viss kontakt med världen utanför sjukhusrummet, skapade Shelby en Facebook-sida som heter Sophie the Brave. (Sophie den modiga).

Ett inlägg på sidan har blivit väldigt uppskattat. Andra mammor med sjuka barn känner så väl igen sig för vad hon har skrivit om sjuksköterskorna och den andra personalen som tar hand om Sophie på sjukhuset.

Efter att ha knäppt en bild när sköterskan hade vänt ryggen till, publicerade Shelby bilden på sin Facebook-sida.

”Jag ser er”, skrev Shelby när hon avslöjade allt hon hade bevittnat under dotterns behandling.

Mamma Shelby skriver:

”Jag ser er. Jag sitter på den här soffan hela dagen och, jag ser er. Ni försöker så hårt för att jag och mitt barn inte ska märka er.

Jag ser era ansikten sjunka ihop lite när hon ser er och börjar gråta. Ni försöker på så många olika vis att lugna hennes rädslor och vinna över henne på er sida. Jag ser att ni tvekar innan ni sticker henne eller drar bort hennes bandage. Ni säger ’förlåt’ fler gånger på en dag än vad de flesta människor säger ’tack’…”

”Jag ser alla gummiarmband på era armar och lindade runt era stetoskop, ett för varje barn ni har tagit hand om och älskat.

Jag ser er stryka era händer över hennes skalliga lilla huvud och stoppa om henne i täcket. Jag ser er hålla om den gråtande mamman som får de dåliga nyheterna. Jag ser hur ni försöker jobba vid datorn samtidigt som ni håller om barnet vars mamma inte kan vara där på sjukhuset med henne.”

”Ni lägger allt som händer i era liv åt sidan i 12 timmar i sträck för att ta hand om väldigt sjuka och ibland döende barn. Ni går in i varje rum med ett leende, oavsett vad som händer där inne. Ni ser Sophies namn på schemat och kommer tillbaka för att titta till oss, även när hon inte är er patient.

Ni ringer läkaren, blodbanken och apoteket så många gånger som det behövs för att ge mitt barn vad hon behöver i tid. Ni tittar till mig lika ofta som ni tittar till henne. Ni sitter och lyssnar på mitt tjat i 10 minuter, trots att era telefoner ringer och trots att era att-göra-listor är milslånga.”

”Jag ser er. Alla ser er. Inga presentkorgar eller kort i världen kan uttrycka hur uppskattade ni är. Ni är Jesus för oss varje dag. Våra barn skulle inte ha fått vad de behövde utan er. Mammor som jag skulle inte vara lugna eller känna oss hörda utan er. Ni räddar våra bebisar och vi hade aldrig kunnat göra detta utan er.”

Shelbys hjärtskärande inlägg fick inte bara sjuksköterskorna som hon skrev inlägget att bli berörda, utan också andra föräldrar som upplevt liknande situationer. Undersköterskor och sjuksköterskor är hela ryggraden på sjukhuset.

Det är svårt att föreställa sig hur tufft deras jobb är - de är med i alla föräldrars värsta tid i livet, om och om igen, varje dag.

Tyvärr klarade inte Sophies lilla kropp av alla behandlingar och den aggressiva cancern. Hon fick aldrig chansen att växa upp och säga "tack" till alla som kämpat för att hålla henne vid liv. Den 22 december blev hon sämre igen och familjen bestämde sig för att dra tillbaka behandlingen.

Den 4 januari 2018 somnade hon in i föräldrarnas armar.

”Mitt mål genom hela den här processen har varit att vara öppen och ärlig och uppmärksamma vad som verkligen händer under en kamp mot cancern. Jag har inte förskönat de dåliga dagarna men, jag har också kunnat visa det fantastiska arbete som Herren har gjort genom det här. Jag hoppas kunna fortsätta göra så medan vi går vidare utan henne”, säger Shelby.

Cancer är verkligen det värsta som finns. Speciellt när det drabbar barn.

Dela mamma Shelbys ord om sköterskor och sjukhusmedarbetare så att fler människor där ute kan inse vilket fantastiskt jobb de gör. Det förtjänar de verkligen.