Styvdottern sviker pappan som betalar hennes bröllop – då tar han ett beslut som chockar alla

Han uppfostrade henne som om hon var hans egna dotter och var glad att över att finansiera bröllopet. Då hände något som fick honom att dra in allt. Anledningen är hjärtskärande.

shiuf

”Min styvdotter ska snart gifta sig. Bröllopsplanerna har upptagit stora delar av hennes och hennes mammas tid (jag säger hennes mamma då vi inte är gifta, även om vi har bott tillsammans i 10 år) det senaste halvåret.

Min styvdotter tog examen från universitetet i december. Jag betalade för att hon skulle kunna studera vid universitetet och trots att det var en statlig skola gick det ändå på 340 000 kronor. Hon har inget jobb och hon har bott med oss under perioden har hon studerat, och även efter sin examen. Jag köpte också en bil till henne så att hon skulle kunna åka mellan skolan och hemmet.

Med jämna mellanrum brukade hennes odugliga pappa dyka upp för att umgås med henne, och hon började fjäska för honom direkt. Trots att han varken betalat ett öre för hennes utbildning eller något underhåll (något som visserligen var hennes mammas fel då det inte ingick i skilsmässouppgörelsen) så älskade hon honom och ville ha honom i sitt liv. Han lyckas alltid stanna tillräckligt länge för att hinna krossa hennes hjärta och strunta i att uppfylla de löften han gett henne.

Platsen där bröllopet skulle äga rum hade plats för 250 personer. Jag skrev en lista på 20 personer som jag ville bjuda in då jag ju ändå skulle betala för allting. Min sambo och styvdotter sa att det inte var några problem och att de skulle fixa det. Så jag meddelade mina vänner att de snart skulle få en inbjudan och att de inte skulle boka in någonting på det aktuella datumet.

Lördagen därpå träffade jag en av de vänner jag hade bjudit in till festen på golfbanan och frågade om han skulle komma. Han svarade då att han inte fått någon inbjudan. Han berättade att han bara hade sett tillkännagivandet om bröllopet i lokaltidningen, men han hade aldrig hade fått någon inbjudan. När jag fick höra detta tittade jag direkt efter i tidningen och, mycket riktigt – där fanns ett tillkännagivande med mammans och hennes ex-mans namn. Mitt namn var inte med.

Detta ledde till ett rätt rejält bråk med min sambo, jag fick nämligen veta att INGA av mina vänner hade fått någon inbjudan till bröllopet. Orsaken? Ingen av dem ansågs tillräckligt viktiga för att platsa bland de 250 inbjudna gästerna. Jag var extremt upprörd, men det var inte mycket jag kunde göra – mina vänner hade redan tagit illa vid sig.

Min sambo sa till mig att hon kunde försöka klämma in några av mina vänner om någon annan gäst tackade nej. Men detta blev bara droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kokade verkligen av ilska nu.

I går hade vi i alla fall en stor söndagsmiddag tillsammans med min styvdotters svärföräldrar och en överraskningsgäst – min styvdotters riktiga pappa. Under middagen kunde min dotter delge den glada nyheten att hennes riktiga pappa kunde komma på bröllopet och att han skulle ge bort henne i kyrkan. Denna nyhet möttes av positiva kommentarer runt bordet i stil med ”vad härligt!” och ”helt fantastiskt!”, trots att han varit frånvarande större delen av hennes liv. Det är trots allt hennes beslut att ta, men nu var det dags för mig att ta mitt.

Jag tror aldrig jag har känt mig så arg och sviken på samma gång. Jag bokstavligen skakade och det tog några sekunder för mig att samla mina tankar. När jag till slut hade samlat mig tillräckligt för att kunna prata reste jag mig upp från stolen för att utbringa en skål. Jag minns inte exakt hur jag formulerade mig men det var något i stil med detta:

”Jag skulle vilja utbringa en skål. Det har varit en stor ära för mig att vara en del av den här familjen de senaste tio åren. Vid den här tidpunkten i mitt liv känner jag en stor tacksamhet till bruden och brudgummen då de har fått mig att inse något väldigt viktigt. De har visat mig att min roll i den här familjen inte är vad jag trodde att den var.”

Vid det här laget märkte jag att gästerna började bli förvirrade och de tittade på mig med oförstående ögon. Jag fortsatte:

”När jag trodde att jag var en respekterad, uppskattad och älskad styvpappa som ställde upp för familjen så har det nu visat sig att jag snarare fungerar som bankomat – perfekt att tömma på pengar, men inte bra för så mycket mer. Då jag tydligen blivit ersatt som värd, både på inbjudningskorten och i kyrkan, väljer jag nu att tacka för mig och överlämna rollen som finansiär till min styvdotters riktiga pappa. Så skål till det lyckliga paret och vägen de valt i livet. Ni hittar alla ut härifrån själva.”

Jag kan inte låta bli att undra om det här är själviskt av mig? Jag förväntas betala omkring 400 000 kronor för ett bröllop jag inte får bjuda några av mina vänner till. Ett bröllop jag i praktiken inte ens är en del av. Jag har helt enkelt fått nog. Jag har fått nog av min styvdotter och hennes mamma – min sambo. Samma kväll avslutade jag vårt gemensamma konto och flyttade över mina pengar till mitt eget konto.

Nu får det vara nog.”

Dela gärna detta med dina vänner om du tycker att styvpappan agerade rätt i denna situation!

Dela på Facebook