Två små pojkar undvek potentiella kidnapparna för de kom ihåg mammans smarta knep

För tre dagar sedan stod jag i duschen runt 8:30, plötsligt kändes som jag blev skjuten i vänster äggstock. Det var en olidlig smärta som gjorde mig yr och otroligt illamående. 

Med hjälp av några osynliga änglar lyckades jag återhämta mig tillräckligt för att klä på mig några kläder och köra mina barn och mig själv till akuten. (När allt detta var över insåg jag hur dumt det var utav mig att köra när jag hade intensiv smärta. Var smartare än mig - ring en ambulans!)


I ett ögonblick av vad jag anser dimmigt tänkande ”smärt hjärna”, lämnade jag mina två äldsta pojkar-CJ (10) och T-Dawg (8) utanför dörren på en bänk för att invänta vår granne som sa att han var på väg till plocka upp dem och ta dem till skolan (tack vare mina föräldrar som arrangerade allt detta medan jag körde till akuten). Min två yngre barn och jag gick in för att se om vi inte kunde räkna ut vad sjutton som orsakade smärtan. Resultatet?: brusten cysta på äggstockarna. Riktigt roliga saker.

Det var inte förrän efter mina pojkar kom hem från skolan som jag fick veta att det hade blivit väldigt sena till skolan. Jag hade misstagit mig, och trott att grannen skulle köra från sitt hus (inte någonstans längre bort), så mina två pojkar satt utanför akutrummet i 40 minuter. Inte de 5 minuterna jag hade planerat med.

Deras berättelse om vad som hade hänt när jag dumt nog hade lämnat dem ensamma, gjorde mig både äcklad och tacksam.

På dessa 40 minuter fick mina två söner uppleva sitt första möte med de läskiga, perversa främlingar som de hade blivit varnade för hela sin uppväxt. Medan de satt på den där bänken hade en vuxen kvinna och två män kommit fram och frågat om de skulle kunna ”hjälpa dem genom att gå till badrummet där hennes pojkvän gömde sig från läkaren, och se om de kunde övertala honom att komma ut och få behandling.”

Ja, jag är helt seriös. Det var vad de sa.

Till och med efter att CJ hade svarat: ”Nej, tack”, fortsatte de.

”Snälla? Ni kan på riktigt rädda hans liv om ni bara går in i det där badrummet och säger åt honom att det är säkert att komma ut.”

CJ berättade att han svarade på alla frågor med ”Nej, tack”, innan de till slut gav upp. Strax därefter kom min granne och mina pojkar hoppade in i hans bil, men innan hann de se en tredje man komma ut från badrummet och sätta sig i bilen med de andra huliganerna och köra därifrån.

Min ilska och chock förvandlades dock till oerhörd tacksamhet, när jag hörde CJ citera trygghetsregeln vi satt upp i familjen för inte så länge sedan. Den hjälpte honom att lista ut att dessa skummisar inte var snälla. Mer specifikt, ett tips för att identifiera en ‘skum person’.

CJ: ”Mamma, jag visste att de var skumma personer eftersom de bad oss om hjälp. Vuxna ber inte barn om hjälp.”

Har du någonsin hört talas om konceptet av skumma personer? Skumma personer är de nya främlingarna. Pattie Fitzgerald, skaparen av Safely Ever After, säger: ”Sluta säga till dina barn att de inte ska prata med främlingar. De kanske måste prata med en främling en dag. Lär dem istället vilken typ av främlingar som är säkra att prata med.”

En av hennes riktlinjer för att veta vilka som är dessa ”skumma personer”, är regeln som CJ kom ihåg: skumma personer ber barn om hjälp. Om en säker vuxen behöver hjälp, ber de en annan vuxen. Inte ett barn.

Den här upplevelsen har gjort mig tacksam att vi hade gått igenom detta tidigare, men den har också gjort mig mer beslutsam att fortsätta ge igenom dessa säkerhetsregler. Regelbundet.

Frasen ”kunskap är makt” gäller utan tvekan våra barns säkerhet. Vi vet att vi inte alltid kan vara fysiskt närvarande för att skydda våra barn från allt – jag är säker på att du ligger sömnlös över detta precis som jag. Men vi kan lyfta dem och ge dem självsäkerhet genom att lära dem vad de kan göra i situationer som dessa.

Jag vet att vårt nästa familjemöte kommer inkludera CJ som lär sina syskon om hur man identifierar en skum person, och vi föräldrar som fyller igen kunskapsluckorna med saker vi upptäckte genom denna erfarenhet. Det finns exempelvis ingen anledning att vara artig mot en vuxen som får dig att känna dig obekväm.

Jag delade hela den här upplevelsen med er så ni kan lära er av den. Som vi har gjort. Om du redan har satt upp trygghetsregler, se till att gå igenom dem igen. Och glöm inte bort konceptet av en skum person, för helt ärligt: våra barn växer upp i en värld som är full av dem.”

Känn dig fri att dela inlägget med andra föräldrar.

Inlägget skrevs av Jodi Norton och publiceras på bloggen Time Well Spent.

Dela på Facebook