Varför jag gav min dotter tillåtelse att sparka din son mellan benen

Mandi Slott skrev ett inlägg på ScaryMommy när hon fick reda på att hennes 6-åriga dotter hade utsatts för sexuella trakasserier i skolan. Läs hennes blogginlägg nedan som har delats tusentals gånger:


“‘Mamma, jag blev mobbad idag,’ sa hon när vi gick hem från skolan.

‘Mobbad?’ ifrågasatte jag. Jag gillar inte ordet. Jag tycker att det är uttjatat och slängs omkring, och jag har svårt att tro att min kaxiga, väldigt självständiga flicka någonsin kunde bli mobbad, så jag ifrågasatte henne lite. Hon kan vara lite dramatisk, och när vi kommit hem hade hon berättat att två pojkar jagade henne på lekplatsen. Jag sa åt henne att inte leka med dem mer om de var jobbiga mot henne, och det var inget mer med det. Vi fortsatte med vår dag.

Spolar vi fram till middagen så tog hon upp det igen. Vi går alltid igenom våra toppar och dalar på våra dagar, och när hon skulle berätta om sina dalar sa hon, ‘Några pojkar mobbade mig idag.” Eftersom det var den andra gången hon tog upp det, försökte jag få veta mer den här gången.

‘Berätta exakt vad som hände’, sa jag. Hon berättade att några pojkar slog henne på rumpan på lekplatsen, och när hon sa åt dem att sluta kallade de henne för knubbig och skrattade åt henne.

Ja, precis. Två pojkar rörde min dotter, och när hon sa åt dem att sluta, kallade de henne för fet och retades med henne. Låt det sjunka in en sekund.

Vill ni veta var hon har lärt sig det? Jag har en teori.

Ilskan kokade i mig, men jag svalde det och frågade henne vad hon gjorde sen. Hon sa att hon berättade för läraren, och läraren sa åt dem, men de slutade inte. 

Ju mer jag lyssnade, desto argare blev jag. Hon visade på min rumpa vad de hade gjort, och jag kan bara beskriva det som att tafsa, men hon förstod inte det.

FÖR ATT HON ÄR SEX ÅR!

Vi diskuterade hur opassande och oacceptabelt det var/är, och jag berömde henne för att hon gjorde det rätta med att berätta för läraren.

Hon sjönk ihop och sa, ‘Imorgon, då ska jag bara gömma mig på rasten.‘

Jag drog henne till mig och lyfte hennes haka så hon kunde se mig i ögonen, och så sa jag:

‘NEJ. Du kommer inte låta två pojkar förstöra din rast. Du kommer inte att tillåta dem att förstöra ditt roliga. De bryter reglerna. Om de gör det imorgon, säger du ‘Håll era händer borta från mig.’ Slutar de inte så berättar du för läraren. Om de fortsätter ändå, så vänder du dig om och stampar dem på fötterna, eller sparkar de på smalbenen eller mellan benen. Och om du hamnar i trubbel, så säg bara till din lärare att ringa mig.‘

Jag förklarade för henne att hon kanske skulle hamna inne hos rektorn, och att vi skulle hantera det om vi behövde, men jag försäkrade mig om att hon kände sig trygg i att hon kunde försvara sig själv.

Våra pojkar lär sig från oss. Det är inte naturligt att när en tjej säger nej, börjar de direkt kalla henne fet eller ful. Det är ett beteende de har lärt sig. Ditt jobb som mamma och pappa är att se till att dina söner (och döttrar) vet bättre. Jag kan berätta för dig att om jag fick veta att min son hade rört en annan tjej på det sättet som dessa pojkar tog på min dotter eller att de pratade med ett annat barn som de gjorde, skulle det bli seriösa konsekvenser hemma. Han vet bättre. Han har fått lära sig att respektera alla människor, alla kvinnor, dina döttrar, så om han missköter sig, vill jag veta det.

Föräldrar, lär era söner (och döttrar) att de inte är berättigade att röra någon någonstans, att min dotters baksida inte är för deras händer, att om de lägger sina händer på MITT barn, kommer de inte komma undan med det, hon kommer att försvara sig på det sätt hon kan. Och det kan innebära att hon sparkar din son mellan benen."

Dela på Facebook