En främling skriker åt henne för att hon bär bebisen intill kroppen. Jag förväntade mig inte att hon skulle säga DETTA.

Alla vi kan vara skyldiga att ha stirrar på andra människor och familjer och undrat varför de gör som de gör. Men det den här mamman upplevde var fruktansvärt.

Kelly Dirks är en mamma till två barn med Downs syndrom hon och man har adopterat.

Häromdagen när de var och handlade på på den amerikanska detaljhandelskedjan Target fick hon återigen samma gamla kommentar från en fritt främmande människa – och då fick Kelly nog.

Kvinnan berättade till Dirk att om hon bär runt barnet skämmer hon ut barnet. Dirk bara log och gick vidare. Den påträngande damen hade ingen aning om hur fel hon hade. Det är lätt att döma andra, särskilt när du inte vet deras livshistoria.

I ett tänkvärt inlägg på Facebook så berättar Kelly öppenhjärtigt om hennes barn – ett inlägg som nu sprids som en löpeld.

Kära kvinna som jag träffade i affären,

jag har hört det förut, förstår du. Att jag ”curlar mitt barn”. Du var övertygad om att hon aldrig skulle lära sig att bli självständig. Jag log mot dig, pussade min dotter på huvudet och fortsatte min shoppingtur.

Om du bara visste vad jag vet.

Om du bara visste hur hon spenderade sina första tio månader i livet fullständigt ensam i en steril spjälsäng av metall, utan något som kunde ge henne tröst mer än att suga på sina fingrar.

Om du bara visste hur hennes ansiktsuttryck såg ut i det ögonblick när barnhemsföreståndaren räckte över henne till mig för att bli vaggad för första gången – flyktiga ögonblick av frid blandat med ren skräck.

Ingen hade någonsin hållit henne på det sättet förut och hon hade ingen aning om hur hon skulle reagera.

Om du bara visste hur hon aldrig grät när hon vaknade i sin spjälsäng – för fram tills nu hade ingen någonsin kommit för att trösta henne.

Om du bara visste att ångest var ett dagligt inslag i hennes liv, hur hon dunkade sitt huvud mot sängens spjälor och gungade fram och tillbaka för att ge sig själv sinnesintryck och tröst

Om du bara visste att den där bebisen i bärselen är förkrossande ”självständig” – och hur vi kommer ägna minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år åt att försöka upphäva den del av hennes hjärna som skriker ”trauma” och ”inte säker”.

Om du bara visste vad jag vet.

Om du bara visste att den där bebisen numera gnäller när vi sätter ned henne istället för när vi tar upp henne.

Om du bara visste att den där bebisen numera skriker högt om morgnarna och efter hennes sovstund, eftersom hon vet att det kommer leda till att någon kommer, tar upp henne ur sängen och byter hennes blöja.

Om du bara visste att den där bebisen vaggas till sömns i sin mammas eller pappas armar, istället för att vagga sig själv.

Om du bara visste att den där bebisen fick alla att gråta den dagen hon själv sträckte sig efter tröst, helt spontant.

Om du bara visste vad jag vet.

Att curla och skämma bort den här bebisen är det viktigaste jobb jag någonsin kommer ha – och det är ett privilegium. Jag kommer fortsätta att bära henne så länge hon låter mig göra det, därför att hon lär sig att det är tryggt. Att hon hör hemma. Att hon är älskad.

Om du bara visste…

Mammans vackra ord har spridit sig som en löpeld i sociala medier, och inspirerat både föräldrar och andra i hela världen.

Det är lätt att ha åsikter om hur andra uppfostrar sina barn, men det är sällan vi har hela bilden.

DELA Kellys brev med alla som har någon gång kritiseras för hur de uppfostrar sina barn.