Undersköterskan Ylva ryter ifrån – har fått nog av vårdkaoset: ''Jag orkar inte bry mig längre''

Ylva Norvinger arbetar som undersköterska på intensivavdelningen på Capio S:t Görans på Kungsholmen. Den senaste tiden har trycket på sjukhuset ökat i och med coronaviruset.

I ett inlägg på Facebook beskriver hon hur det är att titta in i ögon som är mörka av skräck.

”Det är många åsikter nu… plötsligt vimlar det av experter. Folk läser vetenskapliga rapporter och tror sig kunna tyda dem, man slänger ur sig statistik och beräkningar till höger och vänster. Källkritiken har hamnat på en all time low..Ekonomin går åt helvete och folk festar i fjällen…”, skriver hon på Facebook.

”Jag vill slita av mig masken”

Ylva skriver vidare om den tuffa situationen och att hon tappat hoppet helt.

”Jag står och håller i en människa som inte kan andas. Jag tittar in i ögon, mörka av skräck och jag ropar genom larmet som pågår runt omkring och min tjocka, varma mask. ”Var inte rädd. Vi ska hjälpa dig.” Jag hoppas att det är sant…Inga anhöriga finns vid hens sida. Besöksförbud. Jag vill slita av mig masken för att vara med den här människan och trösta innan sömnen kommer. Men jag är också rädd. Jag vill inte ta hem det här till min familj”, skriver hon.

Ylva beskriver hur hon tillsammans med sina kollegor hör om hur vårdpersonal också insjuknar och dör, men att de inte får lägga för mycket energi på det – samtidigt som de ska rädda liv.

”Vi är beredda på det vi hoppas ska hända och det vi inte vill ska hända.

100% syrgas. Medicinerna går in. ” Nu ska du få sova en stund. Det blir bra…” Jag känner hur handen som håller mig krampaktigt slappnar av. Jag tittar på skärmen bakom läkaren. Sjuksköterskan parerar skickligt sömndjupet och blodtrycket som sjunker snabbt.

Läkaren intuberar. Syresättningen tickar nedåt på skärmen. Jag sätter på respiratorn. Den kopplas på. Det går snabbt. Vi väntar. Justerar inställningar. Ska hen hämta sig?

Ja. Den här gången. Eller snarare för den här stunden…”, skriver Ylva Norvinger.

Inte tid med rast på arbetstid

Mitt i kaoset kanske vårdpersonalen får en kvarts rast, om det är möjligt skriver Ylva.

Hon skriver att inlägget inte är skrivet för att gnälla om situationen, utan att ge människor den verkliga bilden av sjukvårdens vardag.

”Och trots det här är jag tacksam varje dag. För mina fantastiska kollegor, för att jag än så länge är frisk, för att min familj är frisk och för att det trots motsägelsefulla, förvirrande rapporter finns människor som väljer att hjälpa oss sakta ner smittspridningen. Och tack till alla påhittiga som ställer om/upp och fixar fram yt-sprit, lämnar in munskydd, öppnar affärer för riskgrupper, hjälper grannar, tar hand om våra barn, skickar oss uppmuntran. Ja alla otroliga människor som sluter upp och kämpar med oss .Tillsammans klarar vi det här!”, skriver Ylva Norvinger.

Det är omöjligt att inte bli rörd av Ylvas text. Alla som arbetar inom vården gör ett helt fantastiskt arbete och vi kunde inte vara mer tacksamma!

Nu skickar vi all vår kärlek och alla hyllningar i världen till dessa outtröttliga män och kvinnor.