Kvinnan gömde tusentals barn i kistor – när hon grips avslöjas den otäcka sanningen

Irena Sendler föddes i Warszawa, Polen, 1910. Hon lärde sig snabbt från sin far att alltid respektera och hjälpa människor i nöd. Och det rådet skulle hon alltid följa.

När Irena var sju år gammal, gick hennes far bort, av tyfus. men han hade påverkat sin dotter stort under de sju år som de hade tillsammans. Hon följde i hans fotspår när hon blev äldre. Hennes far hade varit en läkare - Irena utbildade sig till en sjuksköterska och fick jobb på sjukhuset i Warszawa.

På den tiden var stora delar av Europa antisemitiska, men Irena – som var en hängiven katolik – vägrade att ge efter för fördomarna.

Efter 2:a världskriget bröt ut, skapade nazisterna ghettot i Warszawa där judiska familjer samlades in. Det var svåra levnadsförhållanden, och Irena anslöt sig en hjälporganisation för judar - även om det samtidigt innebar en risk för hennes eget liv.

Situationen blev värre och värre, och Irena insåg så småningom att hon var tvungen att försöka rädda så många judar som möjligt.

Tillsammans med flera andra, började Irena hjälpa judiska barn att fly från gettot. När de kom ut, blev de överlämnade till fosterfamiljer eller barnhem.

Även om de hade goda avsikter, var det naturligtvis inte alla mödrar som ville lämna ifrån sina barn till en främling. De visste inte att det skulle bli värre, och att de flesta familjer skulle så småningom hamna i koncentrationsläger. 

Eftersom nazisterna hade en mycket stark kontroll och övervakning av gettot, var Irena och hennes medarbetare tvungen att hitta på kreativa sätt att gömma barnen, så att de kunde fly. Bland annat använde de ambulanser där de gömde barn i kistor, som nazisterna inte öppnade. 

Bland alla barn som räddades var det en flicka som stack ut. Elzunia var 5 månader gammal när Irena satte henne i en trälåda och transporterade ut henne ur gettot som egentligen var tänkt för att transportera tegel. Det enda minne hon hade om sin familj var en liten silversked, som hennes mor hade gömt i hennes kläder.

Irena räddade sammanlagt mer än 2500 barn under åren och Irena förde också ett register över alla barn som hon fört i säkerhet. Listan gömde hon i konservburkar, nedgrävda i grannens trädgård.

Planen fungerade bra, men till slut upptäckte nazisterna vad hon gjorde. Hon fängslades och torterades. Men trots smärtan och terrorn, stod hon emot och vägrade att ge någon som helst information om barnen eller deras familjer. Hon blev därför dömd till döden. 

Men ödet skulle annorlunda. De som hade hjälpt Irena att smuggla barn ur gettot lyckades rädda henne genom att muta en soldat. Från den dagen hon räddades bytte hon namn och levde under flask identitet. Men hon slutade inte att hjälpa andra.

”Hatet mot de tyska ockupanterna var starkare än skräcken. Dessutom hade min far lärt mig att man räcker ut handen till en drunknande. Då var det Polen som höll på att drunkna”, berättade Irena i en intervju med Sydsvenskan.

När kriget äntligen tog slut avslöjade Irena sitt register över alla de barn hon räddat. så att så många som möjligt skulle kunna återförenas. 

Hon gifte sig, fick tre barn och levde sedan ett lyckligt liv.

”Anledningen till att jag räddade barnen kommer från min barndom, hur jag växte upp. Jag har blivit uppfostrad att hjälpa andra, då spelar inte religion eller nationalitet någon roll”, säger Irena.

År 2007 blev hon nominerad till Nobels fredspris, men hon vann inte. Året därpå dog hon, vid en ålder av 98 år.

Denna underbara och modiga kvinna, med ett hjärta av guld, får vi aldrig glömma! Dela gärna så att fler får chansen att hylla Irena Sendler.