Jonas Gardells öppna brev till Åkesson: ''Bäste Jimmie – du får gärna svara på detta''

I Jonas Gardells debattinlägg frågar han Jimmie Åkesson vad det är från det gamla Sverige som partiledaren längtar tillbaka till.

Den 23 november skrev Jimmie Åkesson ett debattinlägg på Aftonbladet. Inlägget hade rubriken "Massinvandringen har slagit sönder nationen". Åkesson beskriver det gamla Sverige från förr som han längtar tillbaka till.

Den 9 december så svarade Jonas Gardell på Åkessons debattinlägg genom att skriva ett brev till honom via Expressen.

”Bäste Jimmie, Jag tar mig friheten att skriva direkt till dig eftersom du nu faktiskt är landets odiskutabla oppositionsledare. Även om ditt parti naturligtvis bitvis rider på den högerpopulistiska våg som sköljer över stora delar av världen, kan ingen säga emot det faktum att du är en vansinnigt skicklig politiker och strateg, som lett Sverigedemokraterna från att vara ett litet obskyrt parti i marginalen till att vara ett tänkbart alternativ för en fjärdedel av befolkningen”, inleder Jonas sitt brev som publicerats på Expressen.

Jonas fortsätter skriva om en debattartikel skriven av Jimmie Åkesson.

”Vi är många som minns ett annat Sverige. En vardag som hade sin del av utmaningar, men samtidigt en vardag där känslan av trygghet och sammanhållning var en del av livsluften”, skriver Jimmie i debattartikeln.

Jonas Gardell menar att även han minns ett annat Sverige, men inte ett sådant som Jimme talar om... Så här skriver Jonas på Expressen:

”Jodå, Jimmie, visst minns också jag ett annat Sverige, till exempel det Stockholm när jag var ung där skinnskallar härjade i Gamla stan och trakasserade invandrare och homosexuella, en tid då jag inte vågade röra mig i Gamla stan efter mörkrets utbrott. Både Mark och jag blev såväl misshandlade som hotade, och därför kan vi båda berätta att tryggheten och sammanhållningen faktiskt inte var ”en del av livsluften”, men vi är kanske inte inkluderade i ditt ”vi” när allt kommer omkring?”, skriver Jonas.

Jonas fortsätter fråga Jimmie om hans text.

”Sedan fortsätter du: ”Vi är många som minns ett annat Sverige. En vardag där brottslighet fanns men inte så nära inpå. En brottslighet som inte var lika rå och hänsynslös som den vi ser i dag.”

Vänta nu, var inte brottsligheten lika rå och hänsynslös, påstår du. Hmmm, vilket Sverige pratar vi nu om nu?

Menar du det Sverige på 90-talet där en homosexuell man dödades med 64 knivhugg och mördaren fick sin dom mildrad till dråp, för han påstod att den mördade tafsat på honom?

64 knivhugg och ändå var det inte mord.”

I sin text försöker Jonas belysa vilken tid det är Jimmie egentligen minns:

”Lite förvirrad blir jag också när du skriver att ”vi är många som minns” eftersom du själv just fyllt 40, och dina minnen knappast kan röra sig längre tillbaka än till sent 80-tal då du var 9-10 år, tänker därför att det framför allt är 90-talet du faktiskt kan äga riktiga minnen av.

Nu är det ju också så att minnet alltid är en sorts fantasi, en efterkonstruktion. Jag har ju själv ägnat stor del av mitt författarskap åt att ”minnas” min uppväxt i 60-, 70- och 80-talet och vad jag verkligen kan förstå och till och med sympatisera med är längtan tillbaka till en känsla av samhörighet i det att vi alla såg samma tv-program samtidigt och lyssnade på samma låtar, och så vidare. Men är det nånting jag vet efter 35 år i skriva texter om hur det var förr-branschen är det, att nostalgi är en brasa som man tillfälligt kan värma sig vid, men den berättar faktiskt inte sanningen om det tid vi lämnat bakom oss.”

Samtidigt ifrågasätter Jonas om hur mycket Jimmie vill att vi ska minnas, om vi även ska minnas ”de rörelser som dagens Sverige demokrater växte fram ur”.

”Ja om vi ska minnas, käre Jimmie, så minns jag klistermärkena som hade Sverigedemokraterna och BSS som avsändare.”Sverige vakna!”-klistermärkena, du vet. Minns du själv formuleringarna? Det gör du säkert, annars påminner jag dig gärna: ”VARNING! Till svenska flickor! Undvik oskyddat samlag med negrer som bär dödligt AIDS! Skända inte din ras, Ditt Sverige, Din familj och släkt.” Exakt så formulerade ni er Jimmie, men vill du verkligen att vi ska minnas det?”

Jonas avslutar sin text på Expressen med att säga att han minns, och alltid kommer att minnas.

”För i grunden håller jag med dig, förstår du. Vi borde verkligen minnas.I slutet av din artikel skriver du: ”Vi skäms inte för vilka vi är. Det har vi aldrig gjort.”

Jag råkar just nu sitta med ett tidningsklipp framför mig från ett möte med Sverigedemokrater på 90-talet. Deltagarna gör nazisthälsningar. Ser på bilden och läser din text om att ni inte skäms för vilka ni är och att ni faktiskt aldrig har skämts.

Det ska jag alltid minnas.”

Vad tycker du om Jonas Gardells debattinlägg? Dela gärna vidare och kommentera!