Grisen Lulu hjälpte sin blinda vän i över 8 år att hitta runt i hagen.

Detta är en väldigt vacker men också lite sorglig historia om en kossa och en gris. Denna historia är bevis på hur klocka djur är och att vänskap inte har några gränser!

Organisationen Don’t Forget Us Pet Us jobbar med att rädda djur i Dartmouth, Massachusetts. De hjälper alla möjliga djur så som kor, grisar, får och hästar. De tar in djur som annars kanske ska avlivas eller som inte har det så bra och ger dem ett paradis liv!

Grisen Lulu kom till Organisationens gård som en liten kulting för nästan 10 år sedan. Hon var inte van vid mänsklig kontakt och skrek till så fort man kom nära henne. Hennes två bakben var i dåligt skick, förmodligen för att hon blivit klämd under sin mamma. Detta gjorde att hon inte kunde gå ordentligt och hon var mycket svagare än sina syskon. Hennes syskon brukade bita henne i svansen så hon blev alldeles blodig bara för att Lulu inte kunde gå riktigt.

Men efter ett tag blev hon allt mer van vid mänskor och började lita på dem. Hon växte upp och blev riktigt stor.

Efter ett tag så placerade personalen henne i samma inhägnad som den blinda kossan Baby och en varm vänskap glödde igång. Baby som inte gillade några andra dur blev förtjust i Lulu.

Lulu blev Babys ögon och hjälpte henne att hitta i hagen. I 8 år levde de tillsammans.

Men för några veckor sedan hände det som alla var rädda för. Lulu gick bort. Personalen på gården visste att det skulle ta hårt på Baby, men de hade ingen aning om hur ledsen hon skulle bli.

Baby gick i cirklar, letade och råmade efter Lulu. Hon var otröstlig och saknade sin bästa vän.

Samtidigt, på andra sidan stan, fanns en annan ledsen ung ko. Hon skulle gå till slakt men rymde hela tiden. Flera gånger i rad hade kalven lyckats smita från slakthuset och började nu bli känd i området efter att en bild på rymlingen publicerats på nätet.

Trots snö och kyla hade hon rymt till skogs, och vägrade bli slaktad.

För några dagar sedan fångades hon in, och en kvinna hörde av sig till slakthuset och erbjöd sig att köpa henne. Hon hade sett bilden på kalven i snön och ville att hon skulle få komma till Don’t Forget Us Pet Us gård. Slakteriet gick med på det och kalven fick flytta in.

Hon placerades i ett eget litet hägn för att få bekanta sig med den nya omgivningen, men det dröjde inte många minuter innan hon hade rymt igen. Rakt in i Babys hage.

Baby, som fortfarande sörjde sin bästa vän, tog sig genast an den unga kalven som sin egen.

Precis som Lulu hade beskyddat och tagit hand om Baby, ville nu Baby beskydda den lilla kalven. Personalen blev förvånade och glada när de såg den här nya sidan hos Baby.

Det är fortfarande inte bestämt vad den lilla kalven ska heta, och organisationen planerar att hålla en namnomrösning på sin Facebooksida. De planerar även att bygga ett högre staket runt Babys hage. Inte för att de tror att kalven kommer rymma igen, men man vet ju aldrig.

Baby, Lulu och kalven är alla ett bevis på hur kärleksfulla djur är. Kor och grisar är klokare än vad många tror och de förtjänar att bli behandlade med respekt.

Jag önskar Baby och hennes nya vän all lycka till i livet!